Dag 12. Parque Tayrona, Colombia.
Detta inlägg kommer lite sent pga inget internet. På grund av dåligt internet lägger vi endast upp ett fåtal av väldigt många bilder.
Färdigbadade började vi leta oss tillbaka där vi hade tänkt boka en hydda för att sova på vilket vi missade eftersom det inte är särskilt skyltat på djungelstigarna. Kommer fram till lite nya stränder efter att ha frågat några trevliga colombianer om vägen ett par gånger. En bit bort bokar vi vad som visar sig vara en stuga (för fem personer) som var förhållandevis mysig, med schysta myggnät över sängarna samt en fläkt som är rätt praktiskt i hettan.
Igår (17 juli) var vi i Parque Tayrona, också känd som Tayrona nationalpark, där vi övernattade.
06.50 ringer larmet. Eller ja, inte vårat larm utan någon random snubbe som har sängen ovanför Bernhard. Efter 3 minuters ringande blir en random tjej less och går upp, slår av hans larm och kastar telefonen på honom. Irriterade (men vakna) kliver vi upp och äter frukost.
Vi ber receptionen ringa en stor taxi men blir informerade att vi borde ta en buss i stället. Vi går ut på huvudgatan, sträcker upp händerna till varje buss som passerar som stannar och ropar ut sin destination. Fjärde bussen som stannar ropar Tayrona, så den kliver vi på. Kostar 6000/person (ungefär 20 kr) och ska ta 45 minuter. 
Väl framme får vi se en introduktionsfilm om Tayrona innan vi får köpa biljetter. Inträdet till nationalparken kostar 40000(cirka 130 kronor) för Bernhard men 8000(25 kronor) för oss resterande personer eftersom vi är studenter.
Vi hoppar in i en buss för att komma till själva parkens början. Därifrån började en väldigt mysig promenad vilken tog oss cirka 4 timmar av väldigt mycket småstigar, klättring och svett i djungeln. Var väl minst 35 grader varmt och till 80 % vindstilla.
I djungeln ser vi djur och sånt. Tusentals ödlor, nästan var man än gick. Såg även apor, något som var typ en korsning av bältdjur och kanin, krabbor, pelikaner och så vidare. För att inte tala om en hysteriskt mäktig natur med enorm mångfald. Djungel, palmer, berg, grottor, stränder, lianer, bambuträd och så vidare.
Vi gick lite fel så när vi väl kom fram hamnade vi på en strand som heter Cabo där vi åt vår lunch bestående av bröd, mjukost, tomat, apelsin och skinka. Därefter slängde vi oss det kristallklara vattnet och badade en bra stund.
Färdigbadade började vi leta oss tillbaka där vi hade tänkt boka en hydda för att sova på vilket vi missade eftersom det inte är särskilt skyltat på djungelstigarna. Kommer fram till lite nya stränder efter att ha frågat några trevliga colombianer om vägen ett par gånger. En bit bort bokar vi vad som visar sig vara en stuga (för fem personer) som var förhållandevis mysig, med schysta myggnät över sängarna samt en fläkt som är rätt praktiskt i hettan.
Efter vi tagit en klassisk fika med oreos och cola utanför stugan går vi mot stranden just bredvid och badar tills solen börjar gå ner. Då letar vi upp en restaurang och bestämmer oss för att äta där under ett gigantiskt träd i mörkret med endast en liten lampa i trädet som ljus. Ägaren till restaurangen körde all sin el via ett elverk och vi var enda kunderna när vi beställde, sen rullade det in två par till. Maten tar lite tid men när den väl kom var det smaskigt och väldigt mysigt.
Efter middagen spelar vi ett varv skip-bo som Linda vinner. I skrivande stund (17 juli kl 22 lokal tid) sker bokläsande aktiviteter utom för mig eftersom jag skriver detta inlägg i mobilens anteckingar på grund av total internetbrist.
