Men att få internet var inte det enklaste. Efter att ha snyltat på grannens öppna WiFi så försvann det i söndagskväll. Deppig situation, men tänkte att jag väntar tålmodigt och ser om det kommer upp igen. Men icke. Så idag stod det mellan att betala 60€ första månaden och därefter 30€ / månad minst för ett spanskt mobilt bredband eller att hitta en alternativ lösning så valde jag alternativa lösningen.
Jag gick och knackade dörr i huset för att fråga om jag fick köpa in mig på någons WiFi. Tyvärr öppnade ingen åt mig utan de som väl verkade vara hemma hörde man tassa fram till dörren, kolla på mig genom kikhålet och därefter ignorera mig. Tillslut återkom jag till en dörr jag redan plingat på - grannen som bor vägg i vägg med oss. En tant som redan skällt ut oss för att vi stänger våran ytterdörr för högljutt.
Jag plingar på. Föreställ er nu följande konversation endast på spanska då hon inte ens kan säga "hello" på engelska samt att hon är en 65årig ensamboende(?) tant då hennes dotter har flyttat till London. Hon ropar "VEM DÄR?" genom dörren. Jag svarar på knackig spanska att det är hennes granne. Hon låter plötsligt mycket trevligare och öppnar dörren efter att tagit bort säkerhetshaspen på den.
Jag berättar att jag inte har något internet och frågar om jag kan få betala en summa för att få ta del av hennes WiFi. Hon frågar om jag vill ha lösenordet och jag svarar ja, hon springer iväg, pratar med mig från andra sidan lägenheten(jag varken hör eller förstår vad hon säger då), hon kommer tillbaka och håller en lapp hon skrivit handen. Jag tar fram iPhonen och testar ifall koden fungerar och det gör den.
Då frågar jag vad hon vill ha betalt, hon säger något i stil med att det är lugnt för att <något som har att göra med hennes föräldrar>. Sen så börjar hon fråga vart jag är ifrån, hur länge jag stannar, om jag äter kött(?!) och jag börjar nu ana att hon kommer bjuda på middag. Soft tänker jag! Men riktigt så var det inte.
Hon börjar prata ivrigt och jättefort, jag slutar förstå vad hon säger för att det går så snabbt. Först så tar hon upp hur bra min engelska är efter att ha föreläst om att hennes dotter jobbar i London. Hon leder mer och mer in på att hon vill att jag ska lära henne engelska. Jag börjar försöka bortförklara mig och säga att jag inte pratar engelska, att jag bara pratar svenska. Hon verkar inte tro på mig men efter cirka 5 minuter byter hon äntligen samtalsämne.
Nya ämnet är kött. Tror jag. Allt som allt slutar det med att jag måste ge henne min epost för att hon ska bjuda in mig till en informationsträff för veganer den 18e mars. Tror jag. För hon äter inte kött och är någon sorts ansvarig för någon sorts grupp som träffas varje söndag, men just denna söndag ska dem ta in fler folk. Jag förstår inte riktigt vad som hände.
Jag gillar ju kött.
Men nu har jag internet åtminstone. Frågan är om jag måste gå på den här jäkla veganträffen? Nåja, jag tar det problemet när eposten av henne kommer, så får någon översätta mer exakt åt mig.
