Dag 24. San Bernardo, Casa en el Agua och storm
Riktigt svettig natt eftersom vi inte hade varken AC eller fläkt utan fick leva med 30+ grader med endast ett fönster att öppna. Men det var lika varmt utomhus.
Det började åska i horisonten även om vi hade blå himmel ännu så vi åkte tillbaka till Casa en el Agua vid 15. 15.30 blev det åskstorm. Åskade mer och mer, började ösregna och det kom plötsligt stormvindar. Huset är gjort i trä, inte så tätt placerade plankor alla gånger. Jag och Anna bor på övervåningen och trots det vattenfylldes vårt golv. Vi la upp väskorna på sängen för att undvika blöthet. Vår dörr smällde upp av vinden och jag fick ställa mig och lägga hela min kroppsvikt mot den men ändå böjdes den nästan av den enorma blåsten och regnet. Det regnade helt vertikalt. Anna stod, under mitt kämpande att hålla dörren stängd, och försökte hålla en handduk över "fönstret" för det sprutade in vatten i springor under. En av gångerna dörren blåste upp revs ett lakan i taket (som annars håller damm, döda insekter och annat kul borta) ner och alla såna mysigheter hamnade på sängen samt på våra väskor.
Nedan matas fiskarna med fisk.
Nedan är Juanita-Kaj.
Frukosten var rätt hängig här, särskilt när den var dyrast hittills (15000COP/45 kr). Den bestod av sorts ostskiva, ett kex, en sorts väldigt mystisk brödbit (eller var det potatis?) och fyra mandarinklyftor. Kaffet är gratis, men ingen mjölk finns. Dock är det inte konstigt att man äter lite begränsat eftersom det är ett hus mitt i vattnet med begränsade möjligheter till transport av mat.
Efter frukosten åkte vi och snorklade (endast vi fem), vilket var mysigt. Bra snorklar som man kunde andas i när man nådde ytan efter dyk utan att behöva tömma på vatten. Häftigt rev också, dock var detta revet dött. Men mycket färgglada fiskar. Nackdelen var att vi också hade många maneter runt oss. Vår "guide" intygade oss att de var ofarliga men vi kände oss lite obekväma ändå.
Efter snorklingen åkte vi till en näst intill helt folktom strand med undantag för en "restaurang" som kanske snarare var en bardisk på stranden. Vi fick beställa mat i restaurangen tre timmar i förväg eftersom de tillagar maten 300 meter bort och de fiskade upp det vi beställde färskt och behövde hinna fiska. De fanns tre alternativ på lunch och jag fick ta det enda som inte var fisk vilket var karibisk hummer. Karibisk hummer är som vanlig men utan klor. 110 kronor gick denna skönhet på. Den var levande på första bilden.
Här är när den blev mat.
Här är de andras mat, dock lite påbörjad eftersom vi glömde fota först.
I övrigt var det en hel del solande, badande, frisbeekastande, bollkastande och sånt kul på vår vita egna strand. 
Det började åska i horisonten även om vi hade blå himmel ännu så vi åkte tillbaka till Casa en el Agua vid 15. 15.30 blev det åskstorm. Åskade mer och mer, började ösregna och det kom plötsligt stormvindar. Huset är gjort i trä, inte så tätt placerade plankor alla gånger. Jag och Anna bor på övervåningen och trots det vattenfylldes vårt golv. Vi la upp väskorna på sängen för att undvika blöthet. Vår dörr smällde upp av vinden och jag fick ställa mig och lägga hela min kroppsvikt mot den men ändå böjdes den nästan av den enorma blåsten och regnet. Det regnade helt vertikalt. Anna stod, under mitt kämpande att hålla dörren stängd, och försökte hålla en handduk över "fönstret" för det sprutade in vatten i springor under. En av gångerna dörren blåste upp revs ett lakan i taket (som annars håller damm, döda insekter och annat kul borta) ner och alla såna mysigheter hamnade på sängen samt på våra väskor.
Här är bild på taket med lakan och (efter den bilden) väggarna där regn sprutade in, trots allt stängt, inklusive våran plankdörr.
Samtidigt som skyfallet och stormvindarna så smällde åskan gång på gång precis ovanför våra huvuden. Dock tycker jag åska är mysigt.
Tio minuters blött kämpande dog vinden av helt och kvar var endast åska och ösregn. Då kunde vi börja städa rummet. Jag fick klättra upp på takbjälkarna och sätta fast taklakanet igen och efter det dammade vi sängkläderna (och väskorna) samt sopade golvet. På nedervåningen (som ej har väggar) hade tavlor, tallrikar och allt möjligt blåst bort och det var flera centimeter vatten på golvet. Hos grannen hade delar av taket försvunnit.
En i personalen kom upp till oss där vi satt ett gäng på åtta personer och pratade om hur vädret märkts i respektive rum. Han hade med sig varm dryck, med smak av sockerrör som vanligt, som de bjöd alla på. Men det var gott eftersom man för ovanlighetens skull blivit lite kall av regn och vind.
En kvart senare, 16.10, var himlen nästan blå igen.
Kvällen bestod av en del mingel både med den colombianska personalen där vi pratade om deras fiskpool. I den finns 15 karibiska humrar, haj, krabbor, färgglada fiskar och liknande. Snubben på bild nedan berättade exempelvis att alla humrar blir mat utom de som är döpta (de största), både för att stora är mindre saftiga plus att det gör ont i hans hjärta då. Vi fick också reda på att en fågel vi kallat Kaj egentligen heter Juanita. Linda och Anna försökte övertala honom att Juanita-Kaj var finare men det gick sådär. Sen fick jag, Anna och Linda varsin levande-mini-hummer-klocka (bild nedan).
Nedan matas fiskarna med fisk.
Nedan är Juanita-Kaj.
Middagen bestod av en enormt god bläckfisk med kokosris, sallad och matbanan. Efter maten tog vi några öl och samtalade med ett gäng holländare och britter som visade sig vara trevliga. Klarade av att hålla sig vaken till strax efter 22 innan den dåliga sömnen från igår kom ikapp oss.
Här är Linda med en kokosnötdrink.
En notering som är lite otrevligt här är att det på kvällarna blir ett tjockt lager vatten på toalettgolvet. Antagligen för att man spolar toaletten genom att ta en hink med havsvatten och hälla ner i toaletten och rätt många missar nog.
PS: La upp detta inlägg samtidigt som dag 23 och 25 pga före detta internetbrist, så missa inte de dagarna.
